Variationen är det bästa
Linus är flygplatsarbetare vid Skavsta flygplats i Nyköping. Han vänder flyg, lastar av och på och annat viktigt som rör flygplanen och räddningstjänsten.
- Det bästa med jobbet är variationen och att turas om att sköta de olika arbetsområdena inom beredskapen och rampen, säger Linus.
Kraftig minskning av flygtrafiken
På grund av Covid-19-utbrottet har många flyg ställts in. Av tre flygbolag finns bara ett kvar med flyg till länder som ännu inte är satta i karantän eller som inte skärpt sina krav för inresor. Den trafiken sker tre dagar i veckan. De övriga planen står på andra ställen i landet. Kustbevakningen har tre av sina propellerplan på Skavsta.
- Vi har gått ner i tjänst och är korttidspermitterade med lön från statens hjälpåtgärder. Vi jobbar 40 procent och får 92,5 procent av lönen med alla tillägg inräknade efter förhandlingar och avtal, säger Linus.
Tiden går långsamt
Det är alltid minst en insatsledare och en brandman i tjänst för att upprätthålla säkerhetsnivån. Inför ett allvarligt scenario, en utryckning, måste allt fungera som det ska.
- För att vi ska kunna vara koncentrerade på vår uppgift som flygplatsbrandman krävs det ett förebyggande tillsynsarbete av fordon, material och säkerhetsutrustning. Vi behöver fysisk träning och övningar för att vi ska vara beredda att klara en insats.
- Det är inte lika kul på jobbet längre, eftersom det till stor del är ställt i vänteläge. Tiden går långsamt, vi är få i tjänst och därför kan vi bara vid vissa tillfällen jobba tillsammans och ha brandövningar. Jag saknar kontakten med många människor och samarbetet mellan de olika yrkesgrupperna.
Jag hoppas på sommaren
Linus har blivit mer eftertänksam i sin kontakt med andra. Med mer kunskap om konsekvenserna av viruset sjunker allvaret så sakteliga in.
- Det går inte att planera långt fram längre utan jag tar det utifrån de direktiv myndigheterna, arbetsgivaren och facket kommer med och hoppas på sommaren.
- Nyligen hade jag två veckors semester då jag istället för att som planerat åka till svenska fjällen stannade kvar här hemma.
Text: Sophia Gabrielsson sophia@forsstedt.se