Publicerad i Gotlands Allehanda 2 april 2013
När det gäller upphandlingen Gotlandstrafiken är det uppenbart att det är priset som ska vara styrande. Inte behovet, inte framtiden, inte miljön och inte arbetsvillkoren ombord på fartygen som ska vara i trafik. Trots det uppenbara att billigast nästan aldrig är det bästa, så öppnar Trafikverket upp sin upphandling för anbud som inte lever upp till de svenska kollektivavtalen. Det innebär att rederier med fartyg som har schysta arbetsvillkor ska konkurrera med de där sjömännen saknar rättigheter som annars är självklara på svenska arbetsplatser.
Regeringen och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har utlovat miljardsatsningar på infrastruktur i Sverige under de kommande åren. Det fins ett klart samband mellan utbyggnad av gemensam infrastruktur och regional utveckling och tillväxt. Historiskt sett har jobb och socialutveckling inom olika regioner ofta sammanfallit med stora strukturella infrastruktursatsningar. Samtidigt vet vi att det är viktigt att slå fast ramarna kring vilka villkor som ska gälla, för att på så sätt begränsa risker och negativa konsekvenser för miljö och människor.
Vi är naturligtvis medvetna om att det finns många parametrar med i en komplex upphandling som Gotlandstrafiken. Den måste fungera på lång och kort sikt och svara på behoven om turtäthet, miljöhänsyn och tillväxt. Men principen om att svenska kollektivavtal ska gälla på alla arbetsplatser i Sverige ska inte frångås.
Det verkar råda en förvirring kring vad som är möjligt att göra rent rättsligt, men att det inte skulle gå att ställa krav om svenska kollektivavtal måste vara en medveten missuppfattning. Enligt överenskommelsen inom EU vad avser ötrafik så är det värdstaten, dvs i det här fallet Sverige, som bestämmer vilka regler som ska gälla för bemanningen ombord på fartyg. Det betyder att Trafikverket mycket väl kan ställa krav om att anbuden ska följa svensk socialförsäkrings- och arbetsrättslagstiftning.
Att arbetsvillkor är avgörande för priset står klart för så gott som alla. Billigast skulle vara att låta fartyg med mongolisk flagga och burmesiskt sjöfolk ombord trafikera mellan Gotland och fastlandet, vilket kanske ter sig otänkbart med tanke på hur säkerheten och arbetsförhållandena ser ut. Men frågan är var regeringen vill dra gränsen, mellan billig sjötrafik och acceptabla arbetsvillkor.
Därför föreslår vi att regeringen och Infrastrukturministern genom förändrade direktiv till Trafikverket säkerställer att följande punkter beaktas i den kommande upphandlingen;
- Att svensk arbetsrättslagstiftning och svenska kollektivavtal ska gälla ombord på fartyg med destinationer inom Sverige.
- Att Gotland inte tvingas till försämringar av sin infrastruktur när Sverige satsar på sin infrastruktur.
- Att de gotländska ståndpunkterna som bygger på en oförändrad tidtabell och överfartstid i bastrafiken, framtagna av en enig regionfullmäktige ligger till grund för de kommande upphandlingsdirektiven.
- Att färjetrafiken i budget hänseende klassas om till infrastruktur istället för som idag olönsam kollektivtrafik.
Goda kommunikationer tillsammans med en väl fungerande arbetsmarknad där arbetsmarknadens parter genom ansvar och utveckling säkerställer att jobb och tillväxt kan samverka för att utveckla en region istället för stagnation och tillbakagång måste ha företräde. Låt hela Gotland leva!
Ingela Edlund, andre vice ordförande LO
Janne Rudén, ordförande SEKO
Kenny Reinhold, ordförande SEKO sjöfolk
Linus Gränsmark, ordförande LO-distriktet Gotland