Publicerad i Aftonbladet 13 februari 2025
DEBATT. Sverige måste hålla ihop. Under en tid har det som Sverige länge varit och som gjort Sverige starkt försvagats. Sammanhållning, gemensamma mål och stolthet, jämlikhet. I dag är Sverige ett splittrat land. Det är dåligt för Sverige. Sverige ska fungera. En av de viktigaste orsakerna till att vi hamnat här är den galopperande ojämlikheten som växt fram under de senaste decennierna. Oavsett färg på regering har de ekonomiska klyftorna ökat. Det ses i dag närmast som en naturlag att de som tagit sig till höga positioner ska roffa åt sig så mycket som möjligt. Samtidigt fnyser man åt våra krav på högre löneökningar för vanligt folk.
I LO-ekonomernas nya rapport ”Makteliten – I raketfart från verkligheten” ser vi att den ekonomiska eliten, vd:arna på 50 av Sveriges största företag, nu har en genomsnittlig inkomst motsvarande 71 gånger industriarbetarlönen.m2019, innan pandemin och inflationsåren var den siffran 60 gånger. Redan då var skillnaden bisarr, men vad har hänt sen dess? Vi fick en pandemi då arbetare höll Sverige igång, såg till att såväl elit som vanligt folk fick mat på bordet, höll förskolor öppna, tog hand om sjuka och äldre, körde bussar, tåg och pendeltåg. Det blev tydligt vilka som är avgörande för att Sverige ska fungera. Efter pandemin har vi haft rusande matpriser och elpriser, ekonomisk kris och räntechocker. Många vanliga arbetare har fått det svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt har alltså makteliten stuckit i väg i raketfart.
Det är inte en bra utveckling. Det är inte bra för Sveriges sammanhållning att vissa skor sig på andras arbete, och det är inte bra för svensk ekonomi. Ökande inkomstskillnader ger inte högre tillväxt eller fler jobb. Tvärtom är det vanligt folk som behöver mer resurser för att hjulen i ekonomin ska rulla snabbare och vi ska ta oss ur lågkonjunkturen. Mer i plånboken till mat, boende, semesterresor, födelsedagspresenter och fredagsmys. När ett lands resurser på detta sätt slussas till de få skadas hela ekonomin.
När skillnaden på 1980-talet var som lägst mellan den ekonomiska eliten och vanliga arbetare hade en topp-vd inkomster som var nio gånger en industriarbetarlön. En extraordinär inkomst, utan tvekan.
Men utvecklingen sedan dess är häpnadsväckande. Nu är inkomsterna alltså 71 gånger mer än en vanlig arbetares lön. Vad har hänt sen dess? Jobbar en topp-vd hårdare? Nej. Är deras uppgift och roll viktigare nu? Nej. Har de blivit duktigare på sina jobb? Nej. Sanningen är att tillsammans med elitens moraliska frikoppling från vanligt folk har den ekonomiska politiken skapat denna häxbrygd. Det kan låta gnälligt, som en avundsjuk loserattityd. Varför ska vi inte unna dessa skygga män (och några kvinnor) allt de tar och får? Det kan jag säga er, Sveriges arbetare är inga losers. Det är stolta arbetare som får Sverige att fungera och för det förtjänar de ett gott liv. Är jag avundsjuk? Nä, jag har bra betalt och klarar mig gott. LO:s policy har länge varit att ordförandes lön ska motsvara max 3,5 industriarbetarlöner.
Nu väntar en intensiv avtalsrörelse där LO kräver historiskt höga löneökningar. Och samma elit som berikar sig mer och mer säger att våra rättmätiga lönekrav är alldeles för höga. Jotack. Försök ha trovärdighet i det uttalandet samtidigt som utvecklingen ser ut som den gör.
Johan Lindholm, LOs ordförande