Publicerad i Dagens Arena 24 april 2020
Coronaviruset dräper sköra människor. Och företag i sköra branscher.
För att fler arbetsgivare ska överleva har regeringen sjösatt systemet med korttidsarbete: Arbetstagaren går ned i lön och arbetstid, medan statskassan övertar en väsentlig del av arbetsgivarens kostnader. En viktig solidarisk åtgärd, vars kostnad kan nå ända upp till 100 miljarder kronor. Som dock nu ser ut att solkas ned rejält av företagares fusk och missbruk. Regeringens och myndigheternas motåtgärd framstår i stor utsträckning som ett luftslott.
Sedan starten i vecka 15 har företag skickat 40 000 ansökningar till Tillväxtverket. Stöd har beviljats för fler än 200 000 anställda. Från hotell och restaurang, kultur och nöje fortplantar sig kris-tsunamins vågor vidare genom näringslivet. De allra flesta ansökningar har gått igenom.
Som väntat ackompanjeras nu processen av en kör av larmande visselblåsare: Många anställda tvingas – under hot om uppsägning – att jobba heltid, trots att arbetsgivaren officiellt har permitterat dem.
”Vi har fått besked om att vi är permitterade, men får arbeta full tid ändå. Vad ska vi göra?” frågar en uppgiven medlem på Hotell- och Restaurangfackets sajt.
Från Transport vittnas om hur taxiföretag i bland annat Göteborg korttidspermitterar, men tvingar sina chaufförer att jobba på som vanligt. För att maximera utfallet av sitt bedrägeri har flera taxibolag dessutom uppgett månadslöner som, för denna låglönebransch, är att betrakta som rena fantasinivåer på långt över 30 000 kronor i månaden.
Även på tjänstemännens arbetsmarknad sätts nu bedrägerierna i system. I facebookflödena syns exempel på exempel. Någon vittnar om revisionsbyråer. Och ägaren till ett vältränat journalistöra förmedlar i fb-direktsändning följande arbetsgivarskryt från en solig uteservering: ”Vi kan permittera alla och låta dem jobba ändå. Skillnaden är ju fan enorm!”
Unga IT-chefer. Varpå en av ungherrarna – i full färd med att missbruka samhällets solidaritet – snart nog lika ljudligt slog fast att ”Sverigedemokraterna är de enda realisterna.” Kaka söker maka.
För att stävja bedrägeriverkstan gav finansminister Magdalena Andersson Tillväxtverket uppdraget att hitta och stoppa fuskarna. Finansministern talar om en ”insatsstyrka”.
Men permitteringsbedrägerierna är förstås långt ifrån det enda systematiska missbruk av skattemedel som kriminella företagare excellerar i.
LO har i veckan besvarat remissen på betänkandet om Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen (SOU 2019:59).
Delegationen har djupdykt i riskerna för felaktiga utbetalningar, och uppskattar summan av dessa till runt 18 miljarder. Per år.
Till de organiserade välfärdsbrottslingarnas verktygslåda hör sådant som felaktigheter i folkbokföringen, felaktig sjukpenninggrundande inkomst, felaktigt tilldelade och använda samordningsnummer. Samt – ologiskt nog – felaktiga utbetalningar till följd av skönstaxering av svartarbete.
Utredningen bekräftar att företag och andra välfärdsaktörer ligger bakom en särskilt hög andel av de misstänkt avsiktliga felen. Därför måste myndigheterna nu ges möjlighet att stärka sin förmåga att tidigt och effektivt identifiera brottsliga aktörer. Fokus måste ligga på att förebygga brott. Inte bara att försöka kontrollera i efterhand.
Det kräver förstås stora lättnader i den ofta kontraproduktiva myndighetssekretessen. Myndigheterna behöver möjlighet att behandla personuppgifter för kontrolländamål, och utbyta information med varandra om misstänkt brottsliga upplägg och aktörer. Till exempel behöver Skatteverket kunna tipsa Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om oegentligheter som verkets inspektörer upptäcker inom ramen för myndighetsinsatserna mot osund konkurrens och arbetslivskriminalitet. Och Arbetsförmedlingens utbetalningar av lönestöd borde inte kunna ske utan automatisk kontroll mot Migrationsverket och Skatteverket.
Stor men i dag outnyttjad kontrollpotential finns i de arbetsgivardeklarationer av lön, skatt och sociala avgifter på individnivå som företagen sedan i fjol varje månad måste skicka till Skatteverket. Därför är det bra att utredningen vill ge Försäkringskassan rätt att skicka vidare uppgifter från dessa månadsdeklarationer till andra myndigheters ersättningssystem.
Det är också viktigt att myndigheterna blir bättre på att samordna sina digitaliseringsprocesser så att systemen kan ”tala” med varandra i jakt på oegentligheter. Potentialen ligger i att samköra de olika myndigheternas uppgifter och då använda AI för att analysera och kontinuerligt förbättra och förändra riskvärderingen. Detta förutsätter förstås också sekretess- och registerlagändringar, med ett tydligt formulerat syfte, där nyttan av minskade bedrägerier vägs mot integritetsaspekten.
LO håller även i övrigt med utredningen om att myndigheternas insatser mot välfärdsbrottslighet måste samordnas betydligt bättre än i dag. Viktigt är ett närmare och bättre samarbete mellan samtliga berörda myndigheter och Finansdepartementet, och att Finansdepartementet samordnar även arbetet inom Regeringskansliet.
Så – tillbaka till Regeringskansliet och Magdalena Anderssons ”insatsstyrka” mot permitteringsfusket.
Vad gör den?
Tja, det är än så länge lite oklart.
De 100 ”skatteexperter” som Regeringskansliet lät Tillväxtverket rekvirera från Skatteverket för denna ”insatsstyrka” med uppdrag att avslöja fifflet saknar all tidigare erfarenhet av fuskutredning. Deras arbete på Skatteverket består, enligt källor inom myndigheten, i hantering av bouppteckningar, äktenskapsregistret och liknande.
Några kontroller av efterlevnaden kommer i själva verket inte att göras förrän om tre månader, bekräftar Tillväxtverkets pressansvariga för LO. Och om tre månader blir det antagligen lite svårt att avgöra huruvida permitterad personal i själva verket fortsatt att arbeta heltid.
Kanske är det dags att finansminister Magdalena Andersson nu lever upp till sitt snart tre veckor gamla löfte om att göra regelverket mer finmaskigt.
Berit Müllerström, andre vice ordförande LO
Tove Nandorf, utredare LO