Publicerad i Arbetet den 7 mars 2014.
Sambandet mellan hälsobesvär, kön och klass är tydliga och hälsobesvären är störst bland arbetarkvinnor. 67 procent av arbetarkvinnorna skattar sitt hälsotillstånd som gott. Motsvarande siffra för män i tjänstemannayrken är 87 procent. När en av tio män i tjänstemannayrken uppger att de har stora besvär av svår värk uppger en av tre kvinnor i arbetaryrken detsamma.
Skillnaderna i hälsa kommer ur flera samverkande faktorer. Arbetsmiljö, anställningsformer och möjligheter att skapa balans mellan arbetsliv och familje- och hemarbete är, tillsammans med ekonomiska resurser, faktorer som har stor betydelse för individers hälsa. Den röda tråden i jämställdhetsbarometern är att arbetarkvinnorna systematiskt har mest utsatta villkor.
Kvinnor har som grupp större sjukfrånvaro än män. En särskilt viktig förklaring till det tycks vara dubbelarbete, att det betalda arbetet kombineras med ett stort ansvar för att planera och utföra omsorgs- och hushållsarbete. Kvinnor arbetar också i hög grad i verksamheter som vård, skola och omsorg. Det är yrken som präglas av en hög psykosocial press. Samtidigt har kvinnor minst makt över arbetet. Höga krav i kombination med lite makt över arbetet riskerar att leda till ohälsa.
Psykosocial ohälsa kan mätas genom besvär som ängslan, oro och ångest men även sömnproblem. Kvinnor i allmänhet, och arbetarkvinnor i synnerhet, uppger utbredda sådana besvär.
Bland arbetarkvinnor uppger 27 procent att de har besvär av ängslan, oro och ångest medan hela 38 procent uppger sömnproblem.
Bland tjänstemannakvinnor uppger 18 procent besvär av ängslan, oro och ångest, och 31 procent med sömnen.
I gruppen tjänstemannamän är det 12 procent som har problem med ängslan, oro och ångest och 20 procent av dem har besvär med sömnen.
Sveriges jämställdhetsbarometer visar att kvinnor konsekvent har sämre förutsättningar till en god hälsa än män i samma yrkesgrupper. Men klass spelar roll. Kvinnor i tjänstemannayrken och män i arbetaryrken värderar sitt hälsotillstånd rätt lika. Störst skillnad råder alltså mellan arbetarkvinnor och tjänstemannamän.
Skillnaderna i hälsa och psykosocial arbetsmiljö är oroande. Från politiskt håll saknas åtgärder i de villkor som har stor betydelse för hälsan. Jämställdhet har individualiserats och avsaknaden av politiska reformer är oroväckande. Siffror och kunskap finns men behöver omsättas i konkret politik. LO vill att:
• Det förebyggande arbetsmiljöarbetet stärks genom konkret handling. Politiken såväl som arbetsgivarna måste ta ett större ansvar.
• Anställningstryggheten stärks. Otryggheten i kvinnodominerade arbetaryrken måste brytas. Den normerande arbetsmarknadslagstiftningen ska stödja rätten trygga anställningar.
• Kvinnors makt över arbetet stärks genom satsningar på ökad bemanning och resurser i verksamheter som finansieras med skattemedel.
• Undermålig arbetsmiljö, osäkra anställningsformer, dubbelarbete och små ekonomiska resurser leder till ökad risk för ohälsa. Kvinnor i arbetaryrken har i högst grad utsatta villkor i alla dessa delar.
Jämställdhetsbarometern visar att ojämställdheten i och utanför arbetsmarknaden handlar om makt och materiella villkor. Behovet av en klassmedveten jämställdhetspolitik är stort. Materiella villkor och tillgång till maktresurser skapar förutsättningar för vilket handlingsutrymme vi som individer har. Makten att forma samhället och sitt eget liv är mycket olika trots att det är målet för jämställdhetspolitiken.
Joa Bergold, utredare LO
Ulrika Vedin, utredare LO