Publicerad i Expressen 1 april 2019
Åren av borgerligt styre 2006–2014 var ett hårt slag för svenska löntagare. Inte nog med att a-kassan och sjukförsäkringen försämrades. Reinfeldtregeringen tog också bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften och a-kassan, samtidigt som det var fortsatt möjligt för företagare att dra av sina avgifter till arbetsgivarföreningar. Det var därför glädjande när den socialdemokratiskt ledda regeringen under förra mandatperioden återinförde möjligheten till avdragsrätt för fackavgiften. Men glädjen blev kortvarig. Från och med i dag är det inte längre möjligt för LO-medlemmar och andra fackligt anslutna att dra av avgiften för att vara med i facket. Ett obegripligt beslut
Negativ särbehandling
Företagare kommer att ha fortsatt rätt att dra av sina avgifter till arbetsgivarföreningar, samtidigt som löntagare inte kan göra detsamma när det gäller fackföreningsavgiften och avgiften till a-kassan. Det är djupt orättvist och kan inte ses som annat en negativ särbehandling av löntagarna. Det är rimligen minst lika viktigt för löntagare att vara med i en fackförening som det är för företagare att vara med i en intresseorganisation. Den svenska modellen bygger på en jämn balans mellan arbetsgivare och arbetstagare, där två jämnstarka parter förhandlar om löner och villkor på arbetsmarknaden. Det är ingen hemlighet att Sveriges fackföreningar redan har försvagats av Reinfeldtregeringens antifackliga politik, som kanske allra tydligast manifesterades i chockhöjningen av a-kassan som fick många att lämna facket.
Starkt fack minskar strejkrisken
En svagare fackföreningsrörelse riskerar dessutom att skapa en mängd andra problem. Sverige har länge stuckit ut som ett föredöme vad gäller facklig organisering. Genom stora och välorganiserade fackförbund har vi kunnat stå starka i förhandlingar med arbetsgivarna utan att ideligen ägna oss åt strejker och olika protestaktioner. Om du är stark måste du också vara ansvarsfull. Vår stora medlemskår har varit en garant för en stabil arbetsmarknadsmodell, där vi levererat reallöneökningar åt våra medlemmar i utbyte mot arbetsfred.
Stå upp för den svenska modellen
Men om den svenska fackföreningsrörelsen försvagas ytterligare riskerar vi en kontinentaleuropeisk utveckling, med svaga och militanta fackförbund som ständigt väljer strid för att bevisa sitt existensberättigande. I Sverige har starka fackförbund i stället sett till att värna såväl samhällsintresset som löntagarnas bästa. Vårt budskap till regeringen är därför tydligt. Gör om och gör rätt! Visa att ni står upp för den svenska modellen och löntagarnas rättigheter. Det kan man kräva av en regering som leds av ett parti som mer än något annat ska företräda Sveriges löntagare.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande