Kvinnors faktiska lön 17 860 kronor
År 2014 motsvarar arbetarkvinnors genomsnittliga faktiska månadslön, det vill säga när vi tar hänsyn till arbetstidens betydelse, 17 860 kronor före skatt. Det är 73 procent av arbetarmäns, vars faktiska månadslön är 24 460 kronor. De genomsnittliga faktiska månadslönerna för kvinnor och män i tjänstemannayrken motsvarar 30 270 kronor och 39 760 kronor.
21 800 kronor mer till tjänstemannamän
Skillnaden mellan lägsta och högsta genomsnittliga faktiska månadslön är mycket stor. Män i tjänstemannayrken har i genomsnitt 21 800 kronor mer i faktisk lön per månad jämfört med kvinnor i arbetaryrken – alltså mer än dubbelt så mycket.
Dessutom har kvinnor nästan genomgående lägre löner än män i kvinnodominerade arbetaryrken. De allra lägsta faktiska månadslönerna år 2014 har kvinnor inom detaljhandeln och hotell och restaurang – strax under 16 000 kronor före skatt. Män har också högre löner än kvinnor i mansdominerade yrken.
Sänkta lägstalöner
I årets upplaga av jämställdhetsbarometern görs en analys av kopplingen mellan sänkta lägstalöner och faktiska löner samt hur sänkta lägstalöner skulle påverka löner över tid. Sänkta lägstalöner skulle få negativa konsekvenser för de individer och grupper som redan nu har sämst ekonomi, i synnerhet anställda i kvinnodominerade arbetaryrken. Att ytterligare begränsa rätten och möjligheten till ekonomisk självständighet skulle få stora konsekvenser.
Höga jämställdhetspolitiska ambitioner där kvinnor och män – oavsett klass och etnicitet – omfattas av samma målsättningar, är inte förenliga med ökade löneskillnader genom sänkta lägstalöner.
Klassmedveten jämställdhetspolitisk agenda
LOs viktigaste slutsats och grundläggande fackliga feministiska utgångspunkt är att en jämställdhetspolitisk agenda måste vara klassmedveten. Därför står LO fast vid en rad åtgärder som skulle ge en mer likvärdig fördelning av tid, makt och pengar.
- När det gäller fördelningen av tiden i betalt och obetalt arbete föreslår LO bland annat att fler ska få möjlighet att arbeta heltid, att föräldraförsäkringen ska delas mer lika mellan föräldrarna och att skattesubventionerade hushållsnära tjänster avskaffas.
- En mer likvärdig fördelning av makten över arbetet kan nås bland annat med stärkt anställningstrygghet, bättre förebyggande arbetsmiljöarbete och genom kraftfulla investeringar i bostäder och infrastruktur såväl som i vård, skola och omsorg.
- För att nå en jämnare fördelning av pengarna är det viktigt att lägstalönerna prioriteras och att arbetsmarknadens parter tar ett betydligt större ansvar för jämställda löner. Därtill behöverregeringen ta stort ansvar för att driva en politik som leder till jämlika ekonomiska villkor.