De historiskt stora inkomstskillnaderna består
Maktelitens genomsnittliga inkomster före skatt motsvarade 18,7 industriarbetarlöner 2015, den största skillnaden som uppmätts sedan undersökningens startår. År 1950, denna undersöknings första år, var maktelitens genomsnittliga inkomst motsvarande 11,1 industriarbetarlöner. 1980 var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst, maktelitens genomsnittliga inkomst motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. Maktelitens relativa inkomster har ökat stadigt sedan 2012; 2013 motsvarade de i genomsnitt 17,4 industriarbetarlöner och 2014 motsvarade de 18,3 industriarbetarlöner.
Den inkomst som vi mäter för makteliten är den sammanräknade inkomsten bestående av arbetsinkomst samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. År 2015 var den genomsnittliga sammanräknade inkomsten före skatt i makteliten 6,57 miljoner kronor, att jämföra med en genomsnittlig industriarbetarlön på 351 741 kronor. Per månad innebär det en genomsnittlig inkomst i makteliten på 542 046 kronor respektive en genomsnittlig industriarbetarlön på 29 022 kronor.
Den ekonomiska eliten tjänar mest
I rapporten analyseras inkomstutvecklingen för tre undergrupper inom makteliten – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Skillnaderna i genomsnittlig inkomst mellan de tre grupperna är stora. Av de tre grupperna är det framför allt den ekonomiska eliten, vilken omfattar 50 verkställande direktörer på svenska storföretag, som har ökat sina inkomster i förhållande till industriarbetarlönen de senaste årtiondena.
- År 2015 hade de 50 direktörerna som ingår i urvalet en högre relativinkomst än någonsin tidigare, i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner. Detta är en ökning från 2014 då den relativa inkomsten för denna grupp motsvarade 53,7 industriarbetarlöner. De andra två elitgrupperna har betydligt lägre genomsnittsinkomster.
- Undergruppen vi kallar den demokratiska eliten – de folk- och förtroendevalda i vår undersökning – hade i genomsnitt en inkomst på motsvarande 4,2 industriarbetarlöner 2015. Detta är en liten ökning från 2014 då den genomsnittliga relativinkomsten i denna grupp var 4,1 industriarbetarlöner. Den högsta relativinkomsten hade denna grupp 2007 då personerna i gruppen hade en genomsnittsinkomst på motsvarande 6,7 industriarbetarlöner. Som lägst var denna grupps relativinkomster 1985, när de i genomsnitt var motsvarande 2,8 industriarbetarlöner.
- Den byråkratiska elitgruppen – främst högt uppsatta tjänstemän i offentlig sektor – hade i genomsnitt motsvarande 7,8 industriarbetarlöner i inkomst 2015; en ökning från 2014 då samma siffra var 7,5 industriarbetarlöner. Störst var inkomstkvoten mellan genomsnittet i den byråkratiska eliten och industriarbetarlönen år 2006 då den var 8,7. Som minst var skillnaden 1970 och 1980 då gruppens genomsnittliga inkomst motsvarade 4 industriarbetarlöner.
Makteliten domineras av män
30,5 procent av positionerna i makteliten innehades 2015 av kvinnor. Skillnaderna är dock stora mellan de tre undergrupperna i undersökningen. Jämställdheten går framför allt mycket långsamt framåt i den grupp vi kallar den ekonomiska makteliten.
- Före år 2000 fanns inte någon kvinna i denna grupp och 2015 är enbart två av de 50 ledande direktörerna från näringslivet i vår undersökning kvinnor. Som mest har det under undersökningsperioden varit tre kvinnor i gruppen.
- 2015 var andelen kvinnor i den demokratiska eliten 45 procent. Detta är den största andelen någonsin.
- Även i den byråkratiska eliten har andelen kvinnor ökat relativt stadigt under de senaste decennierna. 2015 var andelen kvinnor i gruppen 36 procent.
Samtidigt som antalet kvinnor inom makteliten ökat över tid så fortsätter männens inkomster att vara betydligt högre än kvinnornas i gruppen. År 2015 var medelinkomsten för kvinnorna i makteliten 28,5 procent av männens inkomster. Att kvinnornas genomsnittsinkomst var avsevärt lägre än männens beror till stor del på att antalet kvinnor är mycket litet i den bäst betalda undergruppen – den ekonomiska eliten.
Stora skillnader även inom storföretagen
I denna rapport fördjupas även analysen av skillnaden mellan näringslivseliten och vanliga löntagare genom en jämförelse mellan ersättningen till vdn och genomsnittslönen på företaget som hen leder, för de 25 största svenska aktiebolagen. Detta efter en modell för årsredovisningsrapportering som håller på att utvecklas i bland annat USA och Storbritannien.
Kartläggningen visar att det skett en trendmässig ökning av denna så kallade vd-lönekvot i svenska storföretag sedan början av 2000-talet. En vd på de aktuella bolagen hade 2002 i genomsnitt en ersättning som var 31 gånger större än genomsnittslönen bland övriga anställda i bolaget, tretton år senare hade detta gap växt till 46 gånger mer. Framförallt drivs utvecklingen och nivåerna på vd-lönekvoten av ersättningarna till vdarna på bolagen med störst antal anställda.